Picasso och James är bevakningshundar inom Hemvärnet Vad gör vi i dag? Jo, vi tränar, tränar och tränar. James har gått igenom en funktionskontroll (Picasso är avställd p g a att jag körde upp James som sista tjänstehund). Men vi fuskar faktiskt lite. Picasso är fortfarande med, men det vet dom inte om, boxer som boxer. James klarade sin utbildningskontroll galant, den är nästan som ett certprov. Det gäller nu att de båda hela tiden är uppdaterade på sin utbildning. James är utbildad på eftersök Uppdrag 1: Vårt första uppdrag och båda hundarna var med och tjänstgjorde. Uppdraget gällde en schäfertik på 8 månader, som hade slitit sig med koppel. Detta hände då matte rastade henne på morgonen då 2 rådjur kom framspringande. Jättekul tyckte tiken, slet sig och sprang efter de båda rådjuren. När vi kom in i bilden hade tiken varit borta i 1,5 dygn. Vi rekonocerar platsen där tiken försvann. Vi är en blandning av civila och bevakningshundar. Det är sent på dagen och mörkret kommer fort, så vi bestämmer riktlinje för att börja med sökarbetet nästa dag Vi startade tidigt nästa morgon. Efter ca 4 timmars sökning, får hundarna upp något i vindriktningen. De håller kvar intresset hela tiden, jobbar febrilt med sina nosar (underbart att se). Just då ringer det i min mobil och besked att hunden är funnen välbehållen. Det visar sig sen att de fann tiken ca 200-250 m varifrån hundarna hade fått upp sin vindmarkering. Behöver egentligen inte skriva vad husse och matte till hunden sa och kände? Vi själva var STOLTA och GLADA både hundar och människor, för att vårt uppdrag slutade med lyckat resultat. Uppdrag 2: Gällde en blandrashund som slitit sig utanför en stormarknad, där han varit uppkloppad. Hunden var 10 månader. Inget lätt uppdrag, en stormarknad med massor av spår. Var i hela fridens namn börjar vi söka? Vi får även veta att hunden ska ha blivit touchad av en bil? Hade den blivit skadad? Ja, frågorna var många. Vi antog att hunden kunde ha sökt sig till lugnare områden. Vi söker och söker i olika områden, känns faktiskt som att leta efter nål i en höstack. På eftermiddagen kommer ett samtal från polisen som meddelar att de fått ett telefonsamtal för 2 timmar sedan?? Personen som ringt in påstod att hunden hade varit synlig vid några ängar bredvid en å. Kunde det varit den ån vi passerat tidígare i morse, det fanns ju ängar runt den? Vi bestämmer att ta en "rövare". Det blir tillbaks till bilen. Det är en bra bit till den, men här blev det stora klivet före det korta. Vi hade kanske fått ett uppslag och det sporrade oss alla direkt. När vi kommer fram till ängarna tar ut vindriktningen. Men vi har ju inget att gå på? Under dagens lopp hade vi pratat med alla vi stött på. Talat om vad vi höll på med och informerade alla att de skulle ringa direkt till polisen om de trodde sig se hunden. Alla var helt underbara och ville på alla sätt hjälpa till. Vi fick tyvärr ge upp vår första sökdag, mörkret hann i fatt oss. Det kändes inte kul att åka ifrån sökplatsen. Nästa morgon var vi på plats igen. Idag ordnar vi en bas som vi utgår ifrån. Nu tänker vi i lite andra banor, hunden bör vara trött, rädd m m. vad gör den då? Jo letar kanske upp en lugn, varm plats, kanske där det även finns människor. Vi funderar och kommer fram till att t ex ett villaområde faktiskt kan vara logiskt. Sagt och gjort, vi börjar i ett sådant område. Vi hade även tänkt ut att en altan kan vara det bästa alternativet för en hund som söker värme och människor. Vi hittade en otroligt massa altaner, vissa fula andra otroligt fina men ingen med vår bortsprungna hund på. Mobilen ringde, en äldre herre säger sig ha hittat en okänd hund på sin altan. Måste bara säga att fasen vad vi grinade och sprang, stannade och kramade varandra, grinade och sprang. Vårt uppdrag avslutade i och med att vi släppt av matte och hund hos vetrinären. Hundens matte Lördag eftermiddag den 2 dec, dök det upp en tjej hos oss ute på Ljusterö. Det var den återfunna blandrashundens matte. Hon ville på detta sätt tacka och överlämnade bensinpengar, en underbar korg med vin, ljus och en julgrupp. Hon har även framför ett tack med ett inlägg på hemsidans Gästbok den 4 dec.2006. En stort tack för den fina uppskattningen. Vet ni? Lycka är att få äga, i mitt fall 2 underbara boxrar. Slitet att ha kört upp de bägge till bevakningshundar och en av dom även till eftersök. GULD värt Tack till dessa mina 2 underbara hundar, för det ni redan utfört och för de uppdrag ni kanske kommer att behöva hjälpa till med i framtiden. Nu väntar förhoppningsvis nya uppdrag och lyckade insatser. Isåfall återkommer vi med mer om det. Picasso med sonen James och deras Matte